För de flesta är spelande ett oproblematiskt och lustfyllt fritidsintresse som inte påverkar övriga livet i negativ utsträckning. Spel anpassade till barnets ålder och i måttlig mängd är för det mesta något positivt. Det är inte heller säkert att ett utbrett spelande behöver vara problematiskt, utan kan vara ett fritidsintresse som barnet satsar på. På samma sätt betyder inte en enstaka spelturnering som fortsätter in på natten att spelandet behöver vara okontrollerat. Det viktiga är att den vuxna kontinuerligt samtalar med barnet om måendet före, under och efter spel.
Vår erfarenhet är att barn och ungdomar gärna vill att vuxna skall vara delaktiga och spela med dem. Om den vuxna inte är bekant med spelet ger det barnet en chans att vara experten och visa den vuxna hur det går till, då föräldrar och barn spelar tillsammans.
Även om miljöerna och figurerna i spelet är virtuella, så är barnens känslor verkliga. Den som spelar känner många positiva känslor och har många goda upplevelser från spel. Den vuxna behöver bekräfta att den ser att det är roligt för barnet att spela.
Dagens spel har på många sätt samma funktion som sociala medier där barnen får vara med och skapa innehåll. Spelandet kan leda till nya sociala kontakter för barn.
Rädda Barnens Barnkonventionspiloter (2016) uppmärksammade i sin kortfilm ”Du är aldrig ensam” att det digitala spelandet för en del unga kan vara en väg att hitta vänner. Kortfilmen spelades in under sommaren 2016.
För unga är det mer motiverat att prata om spelrelaterade problem eller överdrivet/problematiskt spelande än faktiskt spelberoende. Problematiskt spelande kan inte mätas endast utifrån den tid som används till spelande, utan det är viktigare att granska hur spelandet påverkar det vardagliga livet och vilken funktion det fyller. För att kunna bedöma om spelande har blivit problematiskt måste den unges livssituation, som helhet, beaktas tillsammans med den unge ifråga. Varningssignaler när spelandet blir problematiskt är när alla andra aktiviteter är tråkiga och den unge bara fokuserar på spelandet.
Det är viktigt att fundera över vilken funktion spelandet fyller. Spelar barnet bara för att det är lustfyllt och roligt eller handlar det om annan underliggande problematik som t.ex. avsaknad av kamrater eller fritidsaktiviteter, problem i familjen, mobbning etc.
Ett utbrett spelande är i en del fall tecken på andra problem och att barnet då väljer att fly in i spelvärlden. Att konsekvent använda spelen för att få bort t.ex. ilska eller ångest är inte bra i längden eftersom grundproblemen fortsättningsvis finns kvar i oförändrad form. Men att ibland få fly bort från sina känslor och få annat att tänka på kan vara viktigt för att barnet ska orka med sin livssituation.