Intressebevakning förknippas i allmänhet med traditionell ekonomisk intressebevakning. När det gäller barn, minderåriga personer, kan de enligt lagen inte själva råda över sin ekonomi och ingå viktiga avtal. Om vårdnadshavarna inte kan sköta barnets ekonomi har barnet rätt till en intressebevakare, en annan vuxen som enligt magistratens eller tingsrättens försorg sköter barnets ekonomi.
Intressebevakning inom barnskyddet handlar om barnets person. Behovet aktualiseras liksom den ekonomiska intressebevakningen i situationer där vårdnadshavaren av någon anledning inte opartiskt kan fungera som barnets intressebevakare, men intressebevakningen inom barnskyddet har fokus på barnets person, barnets åsikt och barnets bästa, inte barnets ekonomi.
Barnets rätt till delaktighet och inflytande
Intressebevakning inom barnskyddet handlar om barnets rätt till delaktighet, att bli hört och att få uttrycka sin åsikt i alla rättsliga och administrativa förfaranden som rör barnet i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och den nationella lagstiftningen.
Barnet har en egen rättslig status, är part, i beslutsfattande som rör barnet. Det är vårdnadshavarens, eller i vårdnadshavarens ställe utsedd ställföreträdande intressebevakares, uppgift att bevaka att barnet representeras på ett sakligt och riktigt sätt i barnskyddsprocessen.
Barnet har rätt att uttrycka sin åsikt men har också rätt att låta bli. Arbetet med barnet kräver att intressebevakaren har erfarenhet och en förmåga att lyssna och observera. Det finns olika metoder för att arbeta med barn, som kan vara till hjälp. Men i intressebevakningen är det väsentligaste att situationen är naturlig och att barnet får kommunicera på sätt som känns bekväma för det. Att intressebevakaren träffar barnet tillräckligt många gånger och medvetet beaktar barnets ålder och önskemål vid till exempel val av mötesplats skapar goda förutsättningar att uppnå reell delaktighet.
