Ofrivillig skolfrånvaro handlar om att en elev av olika skäl t ex. psykisk ohälsa eller olika problem som handlar om ens kropp som t ex. magproblem, ångest, depression eller emotionell instabilitet gör så att barnet inte kan närvara i skolan.
Det händer att föräldrar pressar barnen för mycket, tror att dom sitter hemma för att spela, eller att föräldrar har för dålig kontakt med skolan men även för dålig kontakt med barnen. Det är inte bara barnens ansvar att börja prata om djupare saker. Jag upplever att föräldrar missförstår barnet ofta och tror att man ”inte vill” gå till skolan. det handlar inte om att barnet inte vill gå till skolan det handlar om att barnet inte kan. lyssna på barnet!
Föräldrar måste försöka förstå barnets problem och försöka hjälpa barnet att komma på lösningar. Dom måste sluta skylla alla problem på barnets skärmanvändning när det istället handlar om mental ohälsa. Dom måste ha bättre kontakt med skolan och prata om hur barnet mår så att barnets lärare vet om barnets svårigheter.
Vad ska skolan göra: skolan måste få barnet att känna att den är trygg där. Barnet måste känna att om någonting händer så finns det alltid någon den kan gå till som hjälper till att lösa problemen, stora som små. Ett problem som kan tyckas litet för vuxna kan vara stort för barnet. Läraren ska ha kontakt med barnet, fråga hur barnet mår, då får barnet en chans att uttrycka sina känslor. Skolans Kuratorer kan det vara bra att barnet går till så att barnet kan prata ut om sina känslor. Skoldagen kan kännas mycket bättre om man fått prata ut med en kurator innan eller vet att man under dagen kommer få göra det.
En grej som är viktig är: att föräldrarna inte låter barnet vara hemma för mycket. Desto längre barnet är hemma desto svårare blir det för barnet att komma tillbaka till skolan. Men ibland kan det vara bra för barnet att vara hemma och ta en paus, för när ett barn har det svårt är i skolan så tar det nästan dubbelt så mycket kraft som när en elev utan några större problem är i skolan.
Det är viktigt att föräldrarna frågar ofta hur barnet mår, det blir enklare för barnet att uttrycka sina känslor då. de får inte blir arga och frustrerade på barnet t ex av anledningen att dom inte fattar vad barnet har för problem. Då kan det bli så att barnet inte vågar gå till föräldern på ett tag igen med sina problem.
Till alla föräldrar: Barnet vill kunna prata om känslor med er båda! Det kan bli tufft att tex ha separerade föräldrar om man känner att man inte kan prata om sina känslor med den ena föräldern. Säg inte åt ett barn att den övertänker istället kan du fråga om den vill ha hjälp med det som oroar barnet.
Saker som kan göra det bättre för barnet: gå till kurator eller någon annan sorts specialist kan vara bra så att barnet kan prata ut med någon annan än ens förälder,
Hälsningar en ungdom!