Oro för barn

Barn har rätt att ha det bra, att få omvårdnad och att få känna sig trygga. Barn har rätt till en utveckling i samspel med människor som har en förmåga att förstå barnet och barnets behov. Barn har rätt att bli bemötta med kärlek och respekt, i samhället och i det egna hemmet.

Föräldrarna har det primära ansvaret för att barnet får sina behov tillfredsställda. Föräldrar vill också oftast instinktivt ta hand om, skydda och trösta sitt barn. Men ibland räcker inte föräldrarnas omsorgsförmåga till. Det kan handla om vardagliga brister som tillräckligt med mat, kläder och uppmärksamhet, som när de pågår länge är till skada för barnet och dess utveckling. Det kan handla om att föräldern gör aktiva handlingar som omedelbart skadar barnet, kroppsligt eller själsligt. Det kan också handla om att barnet, genom sitt eget beteende utsätter sig själv för fara och föräldrarna inte förmår sätta gränser och ge det tillräckligt skydd.

Vad kan du som vuxen göra om du är orolig för att ett barn inte mår bra eller far illa? I broschyren 'Orolig för ett barn - vad kan jag göra?' finns första hjälpen för dej som möter barn på din fritid.

Tecken på att barn far illa

Vi läser om barn som far illa och det känns självklart då att någon vuxen ska hjälpa barnet. Men när det händer i vår egen närhet blir vi osäkra. Det känns plötsligt svårt att veta var ”gränsen” går.

Bra beskrivningar på omsorgsbrist hittar du på BRIS hemsida.

Stiftelsen Allmänna barnhuset har sammanställt en folder om tidiga tecken på att barn och ungdomar far illa. På tidiga tecken.nu hittar du foldern och tydligt beskrivna sätt som barn kan fara illa.

Allas ansvar och anmälningsmöjlighet

När det brister i omsorgen om ett barn måste vuxna ingripa. Det är nödvändigt att myndigheterna får kännedom om barnet och få möjlighet att hjälpa och skydda det, men också för att ge föräldern stöd i sin förmåga att vara förälder åt sitt barn.

Alla vuxna som känner oro för att ett barn inte har det bra, inte får den omvårdnad det behöver, har ett ansvar om att våga se och våga fråga. Om det är möjligt är det bra att börja med att prata med barnet och prata med barnets föräldrar. Berätta om vad du ser och om oron det väcker. Ibland finns det ett svar och en lösning bara någon vågar ta upp frågan.

Om samtalet inte stillar din oro eller du inte ser en förändring, om du inte vill ta upp frågan med barnets föräldrar eller du misstänker våld och övergrepp ska du omedelbart kontakta socialkansliet i den kommun där barnet stadigvarande vistas om din oro.

Oron behöver inte bevisas. Det räcker med en magkänsla. Men om du känner dig mycket osäker kan du konsultera socialkansliet och diskutera oron, utan att nämna vilket barn det gäller, innan du tar beslut att göra en anmälan. Anmälan kan göras muntligt eller skriftligt fritt formulerat eller på den här blanketten.

Som privatperson kan du välja att göra anmälan anonymt, men tänk på att det underlättar för myndigheterna att utreda ärendet och hjälpa barnet om du uppger ditt namn då du anmäler oron.

Om du är förälder och känner att ditt barn inte får vad det behöver av dig, har du rätt att få hjälp och stöd av socialtjänsten för att klara av ditt föräldraskap. Många föräldrar känner sig rädda för att kontakta socialkansliet (barnskyddet), framförallt är man ofta rädd för att man ska bli fråntagen sitt barn om man berättar hur det är. Det är viktigt att veta att barnskyddet, enligt barnskyddslagen, först och främst ska utreda vilken hjälp du behöver för att klara ditt föräldraskap och erbjuda sådan hjälp. Att våga berätta för någon om sina svårigheter är en bra början om man ska kunna förändra något. Det är också mycket lättare för myndigheterna att komma fram till rätt hjälp för dig och ditt barn om ni kan samarbeta i förtroende för varandra.

Anmälningsskyldighet

Enligt Barnskyddslagen (417/2007) 25§ är personer som är anställda eller innehar förtroendeuppdrag hos social- och hälsovården och barndagvården, undervisningsväsendet, ungdomsväsendet, polisväsendet, Brottspåföljdsmyndigheten, brand- och räddningsväsendet, en producent av socialservice, barndagvård eller hälso- och sjukvårdstjänster, en undervisnings- eller utbildningsanordnare, en församling eller något annat religiöst samfund, en förläggning eller flyktingsluss som avses i 3 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd (746/2011), en enhet som bedriver nödcentralsverksamhet, en enhet som ordnar morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever, Tullen, gränsbevakningsväsendet, eller utsökningsmyndigheten eller de som utför motsvarande uppgifter i uppdragsförhållanden eller som självständiga yrkesutövare samt alla yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården skyldiga att utan dröjsmål och trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till socialvården i kommunen (barnskyddet), om de i sin uppgift fått kännedom om ett barn för vars del behovet av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende kräver att behovet av barnskydd utreds.

Du som har anmälningsplikt kan göra din anmälan skriftligt på den här blanketten. Om ärendet är brådskande ska du också kontakta socialkansliet per telefon för att vara säker på att ärendet kommer till deras kännedom så snart som möjligt.

Om det är möjligt att tala med föräldrarna och barnet själv, om oron och om anmälan, är det bra (förutom i akuta, tydligt allvarliga fall). Du kan också kontakta barnskyddet tillsammans med föräldern, bara det inte innebär en fördröjning av ärendet.

Anmälan också direkt till polisen

För att säkerställa att barnet får hjälp i tid har de personer som enligt barnskyddslagen har anmälningsplikt också skyldighet att göra en anmälan direkt till polisen, när de på grund av omständigheter som de har fått kännedom om i sin uppgift har skäl att misstänka att ett barn utsatts för en gärning som är straffbar som sexualbrott enligt 20 kap. i strafflagen (39/1889), eller en gärning som är straffbar som brott mot liv och hälsa enligt 21 kap. i strafflagen och vars föreskrivna maximistraff är fängelse i minst två år.

Stöd och hjälp

Vi på Rädda Barnen har sammanställt kontaktuppgifter på myndigheter och organisationer som kan ge hjälp, råd och stöd i olika frågor som rörs barns utsatthet, en del även utanför kanslitid. Listan riktar sig främst till ungdomar, men som vuxen kan också du vända dig till de flesta av dem och få råd i situationer som rör barn och unga.

Information och material

Liten och trygg - handledningsmaterial för förskolan om hur man kan samtala med små barn om brott, känslor och rättigheter. Materialet är framtaget av Brottsoffermyndigheten på uppdrag av Sveriges regeringen och syftet är att förse förskolepersonal med kunskap om brott mot barn och ge personalen stöd i att föra viktiga samtal om känslor och rättigheter med barn. Kom ihåg att materialet utgår från svensk lagstiftning.